Byberget
Folkets hus berättar
Här står jag ganska fräsch mitt ute i skogen. Varför jag hamnade här? Det är väl en kompromiss
mellan byarna By och Snöberg. Jag tycker nog att det är lite öde,
inte alls som förr. Här körde Ingvar film för stora som små, ingen premiär men ändå. Nu har dom
tagit bort projektorn och Ingvar har slutat sina dagar.
Vem minns inte julgransplundringen med Ivan Thelmès orkester, eller dans till Stubb-Jonas eller bröderna Lindqvist med gubben? Det har även spelats teater på min scen.
Här firade fotbollslaget sina framgångar tror jag. För firade, det gjorde dem.
Nu är det långt mellan festerna, en och en annan som firar
att de blivit äldre, med mat och dryck. Jag har många minnen att berätta, men ibland kan det vara bäst
att vara tyst.
Men vad är detta? Vad har man ställt utanför min dörr, är det månne en staty av den förste nybyggaren - eller? Hur det än är med den saken så är den fin, utsågad ur en hel tallstock.
Björnen
Ni har väl sett mig, det är ju jag som vaktar Byboa.
Nu skall jag berätta en hemlighet och tro det om ni vill, men den är absolut sann.
Han, den där indianen som stod utanför Folkets hus, han och jag är syskon.
Nu har de ju flyttat honom till Bysjöstrand. Han var nog lite vilsen tidigare.
Vi har förövrigt samma far och mor. Han som i urtider har jagat oss, sett oss björnar som sin fiende och beskyllt oss för att tagit hans mat. Vi tog ju bara det vi behövde.
Vår mor, rak som en fura med en krona som en drottning, hon stod inte långt från Gräsa, Alby. Hon föddes för över 200 år sedan. Det har varit hårda tider. Först kom yxan, sedan sågen, men värst har det varit under de senaste årtiondena, ett oväsen utan dess like. Men, det var inte det som knäckte henne, utan nordanvinden. Sedan kom de, sågade upp henne i bitar och fraktade dessa till By. Vår far, är Hans-Göran Hansson från Hennan, Hälsingland. Inte för att jag vet om vi är lik honom men han formade oss. Jag tror det var 2003. Tur att man ställde oss en bit från varandra, för eljest vet jag inte hur det gått.
Indianen flyttades under 2005 till Bysjöstrand för att kunna beskådas under countryfestivalen.
Slagskämpar
Det går nog inte att skriva om Snöberg utan att nämna Byberget. Dessa byar ligger inte mer än 6 km från varandra men har mycket gemensamt. Man samarbetar i allt. Bland annat så har man ett gemensamt Folkets hus och man hjälps åt i By's intresseförening. Vänskapen mellan byarna är stor, men så har det inte alltid varit. Under 20- och 30-talet förekom det en hel del slagsmål mellan ungdomarna i de två byarna. En del av dessa ungdommar var min fars bröder. De var inte direkt av den sorten som drog sig undan. Den yngsta av bröderna var den som fick mest stryk då de övriga flyttade från Snöberg.
När Viktor Henriksson kom hem och hälsade på 1974 så hände följande. Trots att det hade gått 43 år sedan han lämnade Snöberg så trodde han fortfarande att det skulle bli slagsmål när han kom hem.
En dag när jag körde honom till By så mötte vi en man som kom körandes med häst och vagn. Det
var en av hans motståndarkämpar, Bernhard Pålsson. Viktor klev ur bilen spänd och beredd, men till sin förvåning så blev det inget slagsmål utan han fick istället ett hjärtligt igenkännande.
Efteråt sa Viktor "Men... Han har ju blivit en snäll gammal gubbe".
Nu inte att förglömma - Bernhard och Viktor var 72 och 67 år gamla.
Viktor lärde sig nog en hel del under slagsmålen, för i USA boxade han 16 matcher som proffs - ingen förlust. I hans sista match mötte han en kanadensare, som det senare skulle visa sig skulle bli världsmästare in sin klass. Viktor lade därefter handskarna på hyllan.
Det finns många historier att skriva ner. Jag återkommer om vad fotbollen har haft för roll byarna emellan. Har du en berättelse att bidra med? Skriv då ner den så kan jag lägga till den bland de andra.
Ni vet väl att Tomten bor i Snöberg, om inte fråga Tommy John i By.
Uppdaterad: 2007-03-10